En av de största pokerspelarna genom tiderna. Enligt mig. Daniel Negreanu.

Människor har alltid haft ett speciellt förhållande till slumpen och turen. Vi har framställt tärningar och andra slags spel för att testa vår tur och skapa spänning för stunden. När vi spelar, oavsett om det är delvis strategiska spel som kräver kunskap och planering, eller om det är rena turspel som helt bygger på slumpen, så aktiveras olika lustcentrum i hjärnan, endorfiner utsöndras, och vi känner oss mer närvarande och levande. Detta gäller i lika hög grad som du spelar något "passivt", såsom spelautomater på nätet eller kasinot, eller hjärn-aktiverande, såsom exempelvis Texas Hold'em eller Blackjack..

 

 

För många är spelandet ett problemfritt nöje. För ett fåtal är det ett nöjesfritt problem. Det beror helt enkelt på hur man spelar och hur mycket. Det gäller att spela med måtta och ha ett vaksamt öga på sina egna spelvanor. En spelform som blivit väldigt populär och gillas av många spelare är spelautomater på nätet. Spelautomaterna bygger rent grundläggande på arketypen: den klassiska automaten som uppfans av en amerikansk uppfinnare i slutet av 1800-talet och ännu står att skåda i USA.

Men nu finns dessa automater i olika former, de är inte längre mekaniska, utan elektroniska och deras kärna består av slumptalsgenerator som generar oförutsägbara slumptal. Tal som styrs helt av slumpen och som inte gåratt knäcka eller räkna ut eftersom serien ständigt förnyas och bygger på samma slumpmässiga fysikaliska processer som vi känner ur kvantmekaniken.

Slutsatsen är att om du har tillgång till en dator och internet-uppkoppling så har du genast tillgång till hundratals nätkasinon, och tusentals olika spelautomater på nätet. Bland de mest populära spelautomaterna är de med feta vinster i form av jackpotar, och äventyrs-slotar, som baserat på något känd filmkaraktär, såsom Scarface, Gladiator eller Spindelmannen. På den här metrobloggen kan du läsa mer om spelautomater på nätet På de flesta nätcasinon får man också en bonus första gången man gör sin instättning och vissa erbjuder gratisspel första gången. Det är exempelvis helt gratis att prova spelautomaterna först, innan man börjar spela med riktigt pengar.

Den sociala samvaron är nog viktigast, att vara tillsammans och göra något med enkla regler som alla känner till, och att i varje giv få nya kort som kan vara lika bra som någon annans. Här gäller inga lönemiljoner eller doktorsgrader, bara given just nu, och samvaron.

 

Olika människor uppskattar kortspel av olika skäl, t.ex. som en tävlingsform eller som en intellektuell utmaning att förstå hur andra människor tänker och reagerar, att smida planer och se dem gå i lås. Annars är ju kortspel huvudsakligen ett spel om pengar, eller snarare om vinster, t. ex. marker eller tändstickor eller för den delen klädespersedlar. Plus äran i att lyckas eller skadeglädjen i att man måste ta ställning till eventuella risker eller möjligheter för att inte spelet ska bli ointressant.

 

Man kan låta vinsterna i en klubb gå till en gemensam vårfest, t. ex.

 

 

 

Spel om pengar urartade under medeltiden och myndigheterna tvingades stifta lagar mot överdrifterna. Magnus Erikssons stadslag på 1300-talet, förbjöd t.ex. omyndiga att vara med och spela och fastslog en mark som maximiinsats. Under 1700-talet var det vanligt i förnäma kretsar, inte minst bland kungligheterna, att låta göra särskilda spelpenningar att användas vid kortspel. Läs mer om det här på denna hemsida om spelteorier och gambling. 

 

De gjordes oftast i silver eller koppar och utformades med vackra motiv och kloka deviser, som "Den som har lycka behöver intet eller Lagom".

 

Under 1800-talet spelade man med främst engelska spelpenningar, innan vår tids spelmarker skapades främst för vira. Risker ett nöje på Bellmans tid Att sätta pengars värde på spel, och därmed riskera sin egen personliga trygghet, det var ett av nöjena på Bellmans tid. Momentet av hasard kittlade inte minst i den ofta till leda och långtråkighet framskridande vardagen i stormannakretsarna och deras familjer. Man spelade lornbre, tresette, pharao och inte minst kille.

 

Lyckan kunde hastigt växla. Sådan spänning hörde också t.ex. schack och brädspel till, liksom kägelspel. Spel och dobbel kunde förenas med det mesta. Följden blev att frihetstidens svenska regeringar flitigt kom med nya förbud och skatter för att stävja de värsta avarterna. År 1719 förbjöds strängeligen spel och dobbel "på Kjällare och Caffeehuus samt äfwentyrliga stora spel hemma i husen".

 

Främst var det hasardspelet pharao som förbjöds, "eller andra slika spel" som kunde uppfinnas i framtiden. 1730 kom kung Fredrik med en förordning där förbudet på nytt aktualiserades. Här gavs laglig möjlighet för myndigheter att ta över en spelares förmögenhet till säker förvaltning, och människor uppmanades att ange varandra för överträdelser. Den 24 maj 1810, bara några månader efter det att kortspelet vira först hade börjat spelas i Vira bruk, korn en ny varning emot äventyrliga spel. Den varningen utökades med bötesstraff för spelkvällsarrangörer i en kunglig förordning år 1859.

Studier från de nordiska länderna visar att spel är lika vanligt förekommande här som i övriga västvärlden. I Norge har Rossow och Hansen gjort en stor undersökning där det framgår att nästan 80 procent av de norska ungdomarna, 12-18 år gamla, har spelat om pengar under det senaste året.

 

De svenska ungdomarna spelar ungefär lika ofta enligt den hittills enda svenska befolkningsundersökningen om spel; 75 procent av de svenska 15-17-åringarna uppgav att de har satsat pengar på spel det senaste året. En skillnad mellan Sverige och Norge är att de norska ungdomarna spelar oftare, mer regelbundet och för större summor än de svenska.

 

Detta gäller dock inte alla norska ungdomar, de flesta spelar fortfarande ganska sporadiskt och för mindre summor, medan 10 procent av de norska ungdomarna står för mer än hälften av allt spelande. I den svenska studien ser man att en ganska liten andel, 16 procent, av ungdomarna spelade regelbundet (varje vecka); att jämföras med drygt 40 procent av de vuxna. I Sverige genomför Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) årliga drog- vaneundersökningar bland elever i årskurs 9, och sedan är 2000 är frågor om spel inkluderade.

 

Dessutom har man sedan år 2004 även tillfrågat ungdomar i gymnasiets andra ring om deras spelvanor. I dessa undersökningar ser man att spel om pengar är en vanlig fritidssysselsättning framför allt bland pojkarna. Ungefär 40 procent av pojkarna såväl på högstadiet som i gymnasiet spelar om pengar varje månad, och hälften så många flickor.

 

Enligt Jacobs sammanställning av studier från USA och Kanada har spelandet bland ungdomar i Nordamerika ökat under 1980- och 90-talen. I början av 1980-talet hade 45 procent av de nordamerikanska ungdomarna spelat om pengar, medan 66 procent uppgav att de hade gjort så i slutet av 1990-talet. Enligt CAN:s undersökningar har spelandet vare sig minskat eller ökat bland svenska niondeklassare under perioden 2000-2004.

 

I den senaste undersökningen från 2005 inkluderades frågor om spel på internet för första gången, men det går fortfarande inte att urskilja någon förändring i omfattningen av spelandet bland ungdomar i årskurs 9 (18). Dessa resultat ska dock inte tolkas som att inga förändringar skett i ungdomars spelande, eftersom ungdomar som är yngre eller äldre än de i årskurs 9 inte ingått i dessa undersökningar (för gymnasieungdomar finns ännu endast uppgifter från år 2004 och 2005).

Många har under åren påverkat bridgen med nya teorier och konventioner, t.ex. Charles Goren, som lärde oss räkna kortens poäng inför budgivningen och Samuel Stayrnan.

 

Charles Henry Goren, född 1901, var jurist men en mycket begåvad bridgespelare, som i åratal älskade att delta i turneringar. Han kom att efterträda och överglänsa Culbertson som spelare och som »Mr Bridge«. Hans system att räkna kortens värde inför budgivningen (4 poäng för ett ess, tre för en kung osv.) gav vanliga bridgespelare en oerhörd hjälp.

 

 

 

Samuel M Stayman, född 1909, var yllehandlare och bridgevärldsmästare med stor auktoritet. Hans budgivningskonvention har blivit en av de viktigaste i bridgevärlden. Enligt denna använder svarshanden efter öppningsbudet sang budet 2 klöver för att få fram information om de egentliga starka färger som paret vill satsa på.

 

Det finns mängder av system för hur samspelet mellan parterna ska fungera, alla med sina förespråkare. Det är nödvändigt att informera motståndarparet om det system man använder, innan man delar ut korten. Det finns bridge i hela världen, en Europaliga, en Världsfederation, EM och VM arrangeras och spelet har prövats i flera olympiader.

 

I Sverige har kontraktsbridge spelats sedan 1928, då Schack- och bridgeklubben Caissa i Malmö började. Sveriges bridgeförhund tillkom 1933 och har 21 distriktsförbund med Skåne som det största, totalt i landet 700 klubbar och 15 000 medlemmar, plus 8 000 ungdomar. Culbertsons motsvarighet i Sverige på 30-talet hette Ivar Andersson och därefter har följt storheter som Mille Henriques, Putte Kock, Einar Werner, Jan Wohlin, P-0 Sundelin och Anders Morath.

 

Bridge är alltså ett internationellt tävlingsspel. Under en tävling ska alla par under en kväll kunna spela med samma kort i tur och ordning. Det par som klarar uppgiften bäst vinner. Tävlingar kan ordnas på klubbnivå en vanlig tisdagskväll men också på världsmästerskapsnivå med tusentals deltagare. Rent praktiskt tillgår det så att någon arrangör blandar ett antal kortlekar och »ger« 13 kort vardera till spelarna Syd, Väst, Nord och Ost.

 

Fyra gånger 13 kort läggs i fack med de beteckningarna i en »bricka«, gjord t.ex. av trä. I tur och ordning får de olika borden tillgång till dessa laddade brickor.

 

 Rudolf "Putte" Kock (1901-79) spelade framgångsrikt fotboll och ishockey för AIK, var landslagstränare i fotboll och hpsexpert i TV. Han blev Europamästare i bridge, 1939 och 1952, och skrev pedagogiskt om bridgeproblem.

Pokerhänderna, de olika kombinationerna, är sedan 1800-talet fast reglerade i hela världen. Här gör vi en genomgång (inom parentes anges chansen för att man ska få just den kombinationen i givens fem kort):

 

Ingenting , dvs, vilka kort som helst, utan par, sekvenser eller gemensam färg.

 

Får man en sådan hand kan man i första hand koncentrera sig på om något högt kort finns med. I jämförelse med andra »ingenting«-händer är det högsta kortet som vinner. T.ex. »kungen högst«. Om två har samma högsta kort gäller det näst högsta. En dålig hand som denna kan ändå leda till vinst, med lite bluff och stor självsäkerhet.

 

 

Ett par är en hand med två lika höga kort, t.ex. par i damer. Högsta paret vinner om två spelare har par på hand. Med samma par vinner den handen som har högst kort vid sidan om paret. Chans 1 på 2,5. Två par är alltså t.ex. två damer och två femmor, »damer upp«. Högsta paret ger vinst om två spelare har två par var. Om de har samma högsta par gäller höjden på det andra paret, om det också är samma gäller högsta sidokortet.

 

 

Triss eller tretal är en kombination med tre lika kort, t.ex. triss i sjuor. Högsta trissen vinner om två har triss.

 

Straight (uttalas strejt, betyder rak serie) är det engelska ordet för stege, vilket innebär fem kort i nummerföljd, oavsett färg, t.ex. »straight, kung högt«. Högsta straighten vinner förstås om två ha samma sorts kombination. Här kan esset, som normalt är högst kort, också räknas som en etta om man har låga kort på hand, alltså 5-4-3-2-ess, dvs, den lägsta stegen.

 

Flush (uttalas Flasch, betyder ungefär ström, eller rodnad, eller att göra slätt, det är fritt fram att tolka när man sitter där med sina kort...) eller på svenska färg, vilket innebär att man har alla fem korten i samma färg, t.ex. i hjärter. Högsta kortet är avgörande vid jämförelse med någon annan som märkligt nog också har en flush, därnäst det näst högsta.

 

Fyrtal är fyra kort i samma valör, t.ex. fyra knektar. Högsta fyrtal är förstås essen. Chans 1 på 4165. Straight flush eller färgstege är fem kort i nummerföljd och i samma färg, t.ex. hjärter 9-8-7-6-5. Esset kan räknas både högst och lägst. I den här handen är hjärter 9 högst. Chansen att någon annan har en färgstege samtidigt är inte särskilt stor .

 

Royal straight flush är en otrolig sällsynthet, dvs. fem kort i följd, i samma färg och med ess i toppen. Chans 1 på 650 000, men omkring 1 på 40 000 om man räknar med köpet.

 

Slutsatsen av detta är kanske att en rimlig chans ligger i att i alla fall få ett par. Har man fått två par ligger man långt före vad de andra kring bordet rimligen bör ha fått. Flertalet givar i mörkpoker slutar med att den som vinner har just ett eller max två par. Då är det av stort värde att ha ett så högt par som möjligt. Chansen att få två ess är ju lika stor som att få två tvåor och högsta kort vinner. Har man lika höga kort i sitt par är det de återstående kortens värde som får betydelse. Två par och ett ensamt ess är en klar fördel. Att vid köpen spara t.ex. ett ess från en hand med fem olika kort skulle nog den erfarne pokerspelaren råda till. Det händer att man tar med en joker i spelet, som vilt kort. Detta påverkar förstås ovanstående tabell drastiskt.

Nej. 

Det gör det inte. 

I alla fall så behöver du inte "studera" innan du börjar spela spelautomater. 

Det är bara att köra på. 

Du behöver knappt ett fungerande intellekt för att fatta musen och klicka på "spinn" eller "snurra". 

Det är nämligen allt som behövs. Sen är det bara att åka med och hoppas på det bästa. 

Och du - det är mycket roligare än det låter. Jag lovar.